Vår texter 6a

Vår sista skolavslutning

Sista avslutningen på denna skola.

Våra betyg är lyckade och väldigt coola.

Gråtande lärare och elever.

Den dagen tillsammans vi upplever.

Nya elever och nya lärare.

Är säker på att ingen kommer vinna över min svensklärare :)

Hon är duktig och felfri.

Hon är perfekt och heter Sofie :)

Min mentor, hon betyder mycket.

Hon sliter och kämpar för sista stycket.

Jag kommer gråta och sakna

Varje morgon skolan fick mig att vakna.

Rosengårdsskolan har 2 världsduktiga lärare : Sofie Nillson och Caroline Jönsson

Våra betyg

Jag vet att jag kommer gråta öppet eller i smyg, när jag öppnar mitt kuvert och ser mina betyg. Kanske bryter jag  ihop igen eller så får någon mig att ännu en gång stå upp. Alla klagar för att jag inte bryr mig om skolan och har slutat gå, vad är det dom inte förstår. Märker man inte att jag inte längre är hel, när jag sitter på en stol alldeles ensam och stel.

Vår bästa och sämsta dag!

Jag vaknade plötsligt av ett underligt ljud utanför mitt rum. Jag blev skrämd, eftersom jag inte har hört ljudet förut. Fast jag var rädd så gick jag upp för att kolla vad det var som lät. När jag tittade ut genom fönstret var det mörkt men jag såg ändå Adam under en gatulykta. Trots att det var mitt i vintern såg han inte ut att frysa i kylan. Jag öppnade fönstret och ropade:

-Vad är det?

Han var ledsen och berättade att hans föräldrar skulle skilja sig.

Vi var både tysta en stund. Jag kunde höra mitt hjärta bulta och jag  kände mig stressad för att jag inte visste hur jag skulle hjälpa honom.

Under tiden vi var tysta tänkte jag hur hemskt det hade varit om mina föräldrar hade skiljt sig. Jag bad honom att komma upp för att jag ville prata med honom, kanske kunde jag trösta honom.   

Adam tog av sig skorna. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss i soffan. Jag frågade honom hur det kändes. Han var tyst lite stund men sen sa han att han var glad för att de kommer sluta bråka, men att han var ledsen över är att han fått veta att han ska flytta med sin mamma till Göteborg. Jag frågade honom när de skulle flytta. Han sa med låg röst till mig:

- Det blir imorgon. Vi blev tysta lite. Jag funderade och fick plötsligt en ide och sa med glädje:

- Detta ska bli vår bästa dag tillsammans!

Jag gick till mitt rum och tog ner ut spargrisen från hylla. Jag öppna den och började räkna pengarna. Det var massor av tior och hundralappar. När jag hade räknat klart så var summan 2500 kronor. Jag blev lycklig, nu kund vi göra massor med roliga saker med dessa pengar. Vi skyndade oss att ta på oss skorna och gick ner till Hemmakväll. Där  köpte vi två påsar chips, fyra Cola och fem kilo godis. Och så hyrde vi en film som heter " Pojken med guld byxorna ".

Vi gick hem. satte igång filmen och hade det så roligt. När filmen var slut gjorde jag upp en planen för vad vi skulle göra resten an dagen. Först på listan var  Aq-va-kul. Klockan var tolv när vi var framme och vi hade en timme på oss att simma innan det var dags att gå vidare. När hade simmat klart så kollade vi hur mycket pengar vi hade kvar vi hade 2200 kronor kvar. Och nu var vi hungriga, dags för mat. Vi gick en liten stund sen såg vi en kebabaffär dit vi gick in och köpte var sin kebabrulle.  

Det som var next på listan var kläder. Jag funderade på vad Adam gillar för kläder och kom på att han gillar skor. När vi var klara med maten så sa jag till han vi ska åka till Emporia han blev glad för att han gillar Emporia och köpa kläder där.  

 Vi gick till busshållsplatsen och sedan tog vi buss numer 33. När vi kom ombord var bussen full men vi hittade ändå ett ställe att sitta på. När vi var framme så gick vi till Foot Lovker och letade efter skor. Vi gick runt i hela affären och till slut hittade vi skor som Adam gillade. Det var ett par blåa Adidas, och jag tyckte de var jättefina.

Vi gick runt lite mer på Emporia och köpte glass. Plötsligt träffade vi Adams mamma. Vi gick fram till henne och frågade:
­ - Vad gör du här?
Hon sa att hon skulle köpa några saker till deras nya lägenhet. Hon sa  också att Adam var tvungen att följa med henne från och med nu. Ingen av oss förstod varför men Adam kom fram och kramade mig. Han börja gråta men hans mamma lovade att de skulle komma och besöka oss. Sedan gick de bort tillsammans....

vår kärleksplats

vi simmade i vårt kärlekshav

jag dök ner till bottnen

tog upp mitt hjärta

lade mitt hjärta i din hand

kysste dina läppar

för sista gången sa att jag jag älskar dig

jag dog i din famn

dog för dig och dog för din skull

Min bästa vårdag.                                                      

Allt började med att Gulay ringde mig under en vårdag.Klockan var 12:30.Hon frågade ifall jag skulle gå och säga adjö till henne eftersom att hon skulle resa till Bulgarien.Jag började genast fundera över hur jag skulle klara att vara utan Gulay i 2 månader.Snabbt tog jag på mig mina  ljusblåa jeans,min vita stickade tröja och mina vita strumpor.Jag kammade mitt hår och borstade mina tänder.Därefter tog jag på mig min beiga jacka och mina vita skor och sprang snabbt ner för trapporna.Jag gick ut och började cykla på min rosa cykel.

När jag var framme vid Gulays gård  ringde jag henne och bad henne att komma ner.Hon kom springandes ner till mig.Hon hade på sig ett par vita jeans,en rosa t-shirt och vita tygskor. Vi kramade varandra och kunde inte släppa varandra.Våra ögon fylldes med tårar och då så kom Gulays mamma ner.Hon höll i något och sa ni behöver inte vara ledsna eftersom att jag har pratat med dina föräldrar Laura och de sa att du får följa med oss till Bulgarien om du vill.Det kom som en chock för mig.Jag hade aldrig tänkt det.Jag började få glädjetårar och sa det är klart att jag vill följa med. Gulay sa till mig kom så går vi hem till dig så att du kan packa dina kläder. Då började vi cykla  hem till mig.

Jag packade allt det som jag trodde att jag skulle kunna behöva och tackade mina föräldrar jättemycket.Mina föräldrar kramade mig och pussade mig. De sa att de skulle sakna mig jätte mycket.

Gulays telefon ringde.Det var hennes mamma som ringde henne.Hon bad oss att gå ner till parkeringen eftersom att hon väntade på oss.Jag tog min resväska. Vi tog på oss våra jackor och skor och gick ner till parkeringen. Vi satte oss i bilen och började köra mot Bulgarien.

 Vår favoritkaka-Morotskaka.     

Ingredienser ( botten )

8 dl socker

8 ägg

8 dl mjöl

4 tsk bikarbonat  

4 tsk bakpulver

2 tsk vaniljsocker

3 msk kanel

2 tsk mald ingefära.                                   

2 tsk mald kardemumma

4 dl rapsolja

12 dl rivna morötter

Lite smör

Glasyren:

100 g smör

200 g philadelphiaost

6 dl florsocker

2 tsk vaniljsocker

Skal av lime.

Dekorering:

Kokos

Orange färg(från morötterna)

Först börjar du med att sätta ugnen på 150 grader. Där efter vispar du äggen och sockret pösigt. Ta en skål och blanda alla de torra ingredienserna som mjöl, bakpulver osv…

Sedan rör du när de i smeten. Efter att du har gjort det så tar du ett rivjärn som du använder för att riva morötterna. Du tar de rivna morötterna och pressar de tills du får ut dess orange vatten.

Häll i de rivna morötterna och rapsoljan i smeten och därefter blandar du ihop allt ännu en gång . Smörj plåten med smör. Häll sedan i smeten i plåten. Grädda kakan i ugnen i ca 1 timme. Kakan ska inte vara kladdig.

Därefter så ska du låta kakan svalna och under tiden som kakan svalnar börjar du att göra glasyren.

Glasyren tillagar du på det sättet att du blandar ihop smöret, philadelphiaosten, florsockret och vaniljsockret. Du tilläger även riven lime skal. Skalet river du med hjälp av rivjärnet. Du tar de orange vattnet som du fått ur från de rivna morötterna. Du tar kokos och häller i det i de färgade vattnet. Till slut strösslar du det färgade kokoset över tårtan.

Min värsta resa under våren!

Det skulle bli jätte roligt, en hel dag tillsammans med min klass. Jag sprang runt i rummet och försökte packa min väska, men så plötsligt hörde jag mina vänner kalla på mig.

Jag sprang ner från trappan så fort jag kunde. Det första jag kände när jag gick ut var lukten från den blöta gräset. Jag hörde hur fåglarna kvittra och såg hur solen skiner, det var en skönt dag. Jag börja gå mot mina vänner som väntade på mig några steg borta vid en brun bänk och en högt träd. Vi kramades och började gå till bussen med tunga steg eftersom det var för tidigt. Vi satt på en bänk och började prata om vad vi tänker göra under sommarlovet.

Det gick tio minuter och vi var redan i bussen, allt så på väg  till en lång och härlig vår resa.

Tiden gick inte och jag öppnade ögon i ett område där jag aldrig har varit förut.

Höga träd, blommar, buskar, det var det enda man kunde se. Om man kollade på höger kunde man se en sjö som möttes med himlen när man kollade lång bort ifrån.

Vi lekte, satt och pratade, tiden gick så  fort men jag ville att det ska aldrig sluta. För jag visste att jag kommer inte kunna vara med mina vänner nästa år så jag ville njuta av det.

Men så blev det inte…

Jag som trodde att allt kommer gå så bra att det kommer bli en roligt och härligt dag, fast vi gick vilse i skogen tillsammans med mina två bästa vänner. Vi hade ingenting med oss och kunde inte heller ta kontakt med nån.Vi visste inte var vi ska eller vad vi ska göra.

Höga träd täckte himlen och det börja bli skrämmande när vi inte visste vad vi skulle göra.

Vi skrek så högt vi kunde men ingen hörde. Jag kunde höra mina hjärtslag och som vanligt började jag tänka på saker som gjorde mig orolig.

Tänk om vi aldrig hittar vägen!

Tänk om ingen hittar oss!

Tänk om vi dör och ingen ser oss!

Det gjorde mina vänner arga. De ville inte att jag ska oroa mig.En timme gick, men vi satt kvar där. Jag hörde bara mina hjärtslag. Alla tre var tysta, men så plötsligt sa min vän:

• De kommer inte kunna hitta oss, det börja bli  mörk.

Mina händer började skaka, det började bli kallt, den varma luften hade försvunnit.

Jag satte mig vid min vän, det kändes som om nån ska komma och hoppa på mig, fast det var ingen där. Plötslig började hon skrika:

• Ja, vi kan inte vänta längre, vi måste hitta picknickplatsen.

Vi höll varandras händer så att inte nån av oss försvinner. Det började blåsa mer och mer. Det var svårt att höra varandra. Mitt hår var helt förstörd. Höga träd gjorde så att att det såg ut mörk. Mina snälla vänner höll mig hårt i handen och sa hela tiden:

• Vi kommer hitta vägen, vi kommer ta ut oss här ifrån.

Det blev hela tiden svårare att ta ett steg. Efter att vi hade vandrat en lång tid började bli ljusare. Då var vi säkra att vi är på rätt väg eftersom vi inte var i skogen längre.

Jag var jättetrött och ville inte gå längre, det började kännas som att vägen kommer aldrig kommer att ta  slut.

• Ja, där är de! skrek nån.

Så fort jag lyft upp min huvudet kunde jag se sura ansikte. Jag blev så glad att vi hade hittat vägen och kommit tillbaka, men jag behövde berätta vad som hade hänt med oss när vi var borta. Vi behövde skynda oss för bussen hade kommit. Jag satt med min lärare och började berätta allt från början. Hon blev arg, men också ledsen. Jag kunde se hur besviken

hon var, för det vi gjorde. Att sitta och vänta och inte försöka hitta vägen och oroa alla andra gjorde henne besviken. Efter att hon hade gått upp och satte sig med nån annan började jag tänka.

Hela min dag hade förstörts, jag var arg på mig själv. Det var den värsta resan under våren

Vår skola

Nu är skolavslutningen här och 6:orna ska säga förval. Minnen som är roliga och minnen som är dåliga hålls kvar i huvudet, man kan inte släppa taget och säga farväl, för alla de goda personerna går iväg. “NU” ni femmor som ska bli sexor,  ni måste göra samma resultat som oss, fast bättre. Lyssna på era lärare för allt trams och fjant förlorar man tid på, ta vara på er tid. Kunskap är viktig och utan kunskap finns det inget jobb, inget jobb inga pengar.Det kan vara jobbigt och tråkigt att plugga, men samtidigt får man massor av kunskap.

Farväl till vår skola och farväl, känslan är stark och går inte och segra. Vi vet inte vad Vi ska tänka på, och inte heller jag. Men att gå vidare i livet är det viktigaste. Ta vara på era stunder för era stunder är era liv.

Farväl vänner, farväl lärare, rektor och farväl Rosengårdsskolan. Tack för hjälpen tack för allt.

Farväl Rosengård… <3