Den 18 augusti 2015
Jag sov inte på hela natten och bestämmer mig för att gå upp. Klockan är 06:00 och det är för tidigt. Med trötta armar sträcker jag på mig och står upp. Jag tittar mig omkring i rummet. Jag går till skrivbordet och sitter på den svarta kontorsstolen och stirrar på spegeln framför mig. Jag torkar bort tårarna som rinner ner. Jag vågar inte börja på den skolan jag blev placerad på. Det är inte så att skolan är dålig men jag har inte samma lärare som älskade oss lika mycket som vi älskar dom. Jag ser hur mina tårar börjar bli fler och fler av den hemska nervositeten som gör klumpen i magen större hela tiden. Jag torkar bort dem och går till för att tvätta ansiktet och borstar tänderna. Vattnet är kallt jämfört med min varma hud. Det ger mig gåshud som sträcker sig genom hela kroppen. Det tar mig två minuter för att borsta rent mina tänder. Jag går långsamt mot garderoben och stirrar tomt på mina kläder. Vad passar in i den skolan? Jag vill inte vara den som är annorlunda. Jag ger upp och klär på mig ett par svarta jeans med en ljus rosa tröja som slutar vid midjan. Jag sätter på mig en vit sjal, fort och smidigt. Jag knyter snören på mina Nike skor och kollar en sista gång i spegeln innan jag går ut.
Jag ser Rondik vänta på mig vid busshållplatsen. Hennes röda klänning sitter fint. Jag ler och går fram till henne. Vi är riktigt nervösa och har inget att prata om. Hon påminner mig om när Caroline brukade skratta åt hur rolig klass vi var. Jag blir varm inombords och skrattar till. Jag saknar det verkligen. "Minns du hur mycket vi älskade So-lektionerna med Sofie?" Säger jag tyst. Hon nickar och ler. Bussen kommer och jag känner att klumpen i magen håller sig hårt.
Skolgården är färgfull. Flera elever går runt och pratar, vissa leker. Skolan är stor och väldigt vacker. Byggnadens tegel är röd och blir en fin kombination med det gula taket. Jag ser Zahra springa emot mig och Rondik. Hon flämtar och skrattar. Vi börjar skratta med henne. Klumpen i magen försvinner och nervositeten minskar. Hauzin hoppar på mig bakifrån och skrattar högljutt.
"Klass 7A!" Rösten är inte Carolines eller Sofies. Vi tittar på varandra och tystnaden hämtar med sig en stor klump i magen. Vi går med tunga steg och står i ledet de har gjort utanför klassen. Det är en fin teckning på klassrummets dörr. Jag ser att den föreställer klassen som har gått här innan. Lärarens stora blåa ögon som granskar mig, Rondik, Zahra och Hauzin skrämmer mig . Han ler välkomnande innan han släpper in oss till ett nytt klassrum...
Min första skoldag
Jag sitter brevid min kusin på bussen. Jag är jättenyfiken hur min nya skola ser ut. I bussen luktar det mycket svett. På bussen ser jag på nyheter och det finns också många människor. Min kusin säger till mig:
-Delija du behöver inte vara rädd allting kommer gå bra.
-Mm jag är inte rädd, svarar jag honom.
-Kom vi ska hoppa av här, säger han till mig.
-Mm jag är inte rädd, svarar jag honom.
-Kom vi ska hoppa av här, säger han till mig.
-Okej, svarar jag.
Vi går 200 meter och då säger han till mig vi är framme. Det är jätte många människor som ser på mig och skolan är jättestor..Min nya skola är två våningar och brunt. Brevid skolan finns det en fotbollsplan och en basketplan. Efter några minuter kommer min nya rektor emot mig och när hon kommer emot mig så känner jag mig nervös men jag måste klara det.
-Hej säger hon till mig
-Hej säger jag
-Kom så ska jag vissa dig ditt nya klassrum
-Okej svarar jag
-Okej svarar jag
När jag kommer in i skolan så är den jätte annorlunda för att mina vänner är inte här och jag känner ingen. När vi är på väg till klassrummet ser jag många vita stora olika skåp och elever, Jag känner mig nervös och har en stor klump i magen jag är lite rädd efter några sekunder säger hon till mig vi är framme. Med darrande händer får jag tag på handaget och öppnar dörren…...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar