Texter - Min första skoldag

Bild lånad från: https://sfimedangelica.wordpress.com/category/verb/

Hej alla elever i årskurs sex!

Jag hoppas att ni alla njuter av ert påsklov. Under veckan som gått har jag fått äran att få ta del av några fler texter till uppgiften Min första dag i årskurs 7, jag tror aldrig att ni förut har skrivit lika bra texter innan. Jag är så imponerad av de texter jag läst och jag ser verkligen framemot att få läsa fler.

Det som jag ser har varit en svårighet denna gången, har inte varit att skriva med gestaltande beskrivningar, utan det som har varit svårt denna gång är att texten ska vara skriven som att du upplever händelsen just nu. Verbet ska alltså skrivas i presens, det är ett tempus som man använder för att beskriva handling eller visa på tillstånd, som händer eller är nu. Detta kommer vi att prata om tisdag när vi träffas igen!

Njut av er sista lediga dag och välkomna tillbaka till skolan på tisdag!

Min första dag i årskurs 7

Det är en varm sommarmorgon, solen skiner och fåglarna kvittrar. Allt är grönt och fint. Jag står på skolgården och ser mig omkring, allting känns annorlunda. Jag fäster ögonen på den stora fotbollsplanen som ligger bredvid en lite mindre basketplan, det finns gröna läktare där  man kan sitta på och se på när kompisarna spelar.

Jag tittar på min nya skola. Den är stor med två våningar, tegelstenarna är ljus gula. Taket på skolan är rött.

Jag vänder mig om och ser fyra svarta gungor och jag börjar gå mot dem.   

Jag tar och sätter mig på gungan i mitten. Jag tänker en stund för mig själv medan jag gungar, kommer jag att trivas här? Kommer det vara lika bra elever och läraren här? Många olika tankar snurrar runt i mitt huvud.

Jag tittar på den stora blåa klockan som hänger långt upp på skolbyggnaden. Klockan är 8:00 nu. Jag blir bara så nervös när jag tänker på mitt nya klassrum, jag kommer att sakna vår stora röda matta och alla fina tavlor på väggen.

Nu kommer den nya bussen och många elever hoppar ner. Många nya, olika ansikten ser jag. Plötsligt, mitt i massan ser jag ett ansikte som jag känner igen. Nervositeten försvinner, och så också alla fjärilar i magen, det är…Jasmin!

“Hej!” ropar Jasmin. Jag springer fram till henne. “Hej Jasmin! Vad gör du här?” frågar jag, och kramar om henne. “Jag trodde att jag hade hamnat här själv” säger hon, “det trodde jag med” svarar jag. Jasmin säger då att hon inte känner sig nervös längre, hon berättar att hon känner sig trygg nu när hon vet att hon har någon som hon känner sig trygg med. “Klockan är tjugo över åtta nu Jasmin nu måste vi nog gå in” säger jag och vi går mot skolbyggnaden.

Vår nya lärare, som ser rätt så snäll ut, öppnar dörren och vi går med långsamma steg in. Klassrummet är så annorlunda, det finns ingen stor röd matta i klassen och inga fina tavlor på väggen. “Hoppas vi trivs här” säger jag och Jasmin nickar.

Mitt hjärta dunkar medan jag låter blicken vandra i klassrummet. En tjej i röd kofta ler till mig. Jag ler tillbaka. Jag saknar min gamla skola jättemycket, alla lärare och elever,  men det kanske ändå inte så farligt som jag trodde det skulle vara, tänker jag medan Jennifer, skolans rektor hälsar oss välkomna efter sommarlovet.

Z 6b

Min första skoldag!

Klockan ringer och fjärilarna i min mage snurrar runt i min mage. Kommer det verkligen gå bra idag? Jag är så nervös att jag tänker inte på något utom tänkte bara på hur det ska gå och vad jag ska ta på mig.

Jag tar upp mitt busskort med svettiga och darrande händer. Jag sätter mig på en tom plats och tittar på mina kläder.Jag har på mig en lång klänning med blåa och neon rosa blommor och mina vita ballerina skor som min mamma hade köpt  för några dagar sen. Själv tycker jag att det är ganska fint, men när jag tänker på vad jag har på mig då får jag min spy känsla tillbaka. Tänk om de kommer mobba mig för mina kläder? Tankarna i huvudet snurrar runt och jag blir allt nervösare när bussen närmar sig min nya skola. Jag stiger av bussen med darrande kropp och ben. Jag vill gå härifrån och gå tillbaka till min underbara lärare,till mitt gamla klassrum och tillbaka till mina underbara vänner från Rosengårdsskolan. Jag saknar dom verkligen jättemycket.  

Jag öppnar grinden till skolgården. Jag står vid ett högt och grönt träd, jag vill bara försvinna härifrån när jag plötslig ser ett huvud som jag verkligen har saknat. Det är min allra bästa kompis. Hon står vid ett träd längre bort. Hon har på sig ett par ljus blåa shorts och en grön och vit blommig tröja. Jag går genast fram till henne och kramar om henne så hårt jag kan. Jag behöver inte vara nervös längre för att jag har min bästa kompis med mig. Vi står och pratar en lång tid om sommarloven när det då ringer in och det var dags att gå in och ha den första lektionen efter ett långt och skönt sommarlov. Jag går fram  med darrande hände¨och öppnar klassrummetsdörr………….

D 6b